Själsö till Burge, Lummelunda 20170212

Idag fick vi i uppgift att packa med korv och bröd...

Turen gick från Själsö hamn till Burge i Lummelunda.

Det var helt klart en fantastiskt sträcka att vandra. Vilka vandringsstigar som finns så lätt tillgängliga på vår ö och utsikten och miljön är underbar..

Som jag skrivit tidigare så är det en skön känsla att vandra, i tysthet eller i samtal med någon av de andra. Avkopplande och så fylls energidepåerna på..!
Det finns flera grillplatser längs sträckan och även mindre stränder som jag skulle kunna åter besöka i sommar. Längtar till våren och våra vandringar framöver med solen som värmer :-)

Vi gick förbi ett område som var byggt för fiskarna när de "leker" (havsöring, lax, sik, gädda, abborre mfl). Visste inte att detta stället fanns. Det är just det som är häftigt med att vandra, att man upptäcker nya utflyktsmål.

Vi avslutade vandringen med grillning och kaffe i Burge. Härligt!!!

Nästa gång planerar Henrik & Annika... Får se var vi hamnar då.

Ygne till Gnisvärd 20161218

Övning på skjutfältet, är det ett hinder...

Nu var det min och Janas tur att komma på var vi skulle vandra.
Vi fick idén och lusten att vandra runt Gotland så vi tänkte att vi fortsätter från Ygne vidare ca 1,5 mil och landade då i att målet blir i Gnisvärd.

Här krävdes lite planering. Får man gå på Tofta skjutfält?

Jag frågade min pappa vem jag skulle kontakta och fick ett namn på ansvarig för Gotlands pluton. Jag funderade kort på om han hade tid med en sådan här liten fråga men tyckte det var lite kul så jag formulerade ett mejl till honom. Han svarade inom ett dygn och meddelade att fältet egentligen är stängt men han hade utverkat ett tillstånd och jag fick instruktioner om att kontakta Vakthavande befäl när vi passerar in och ut från fältet. Övning pågick men bara med lös ammunition så det var nu fritt fram.

Det var en murrig morgon och vi parkerade på den norra delen av skjutfältet. Jag ringde till vakthavande och meddelade att vi nu tänkte påbörja vår vandring. Det var inga problem, han tog
namn och nummer och bad mig ringa när vi kom fram.

Den första sträckan kunde inte kallas vacker. Det var både bränt, avverkat och som en krigsplats. Inte så konstigt med tanke på var vi vandrade. Men sällskapet var trevligt och det var intressant att se var Lasse och Henrik hade cyklat under tävlingen, Nordic Extreme Biking, och även att få höra lite historier om när de själva låg i lumpen och övade på Tofta skjutfält.

När vi kom till Blåhäll så stannade vi och drack kaffe och åt det vi hade med oss. Vädret var perfekt, ca 8 grader och uppehåll. Sträckan från Blåhäll till Gnisvärd vara trevligare.

När det gäller denna sträcka så kan man vandra både längs med vattnet och på vägen som går parallellt. Vägen längs vattnet är lite tuffare i småsten, uppe längst vägen är det en enkel vandring. Vi började att gå uppe längs vägen och efter Blåhäll tog vi oss ner mot stranden och då var det vandring i lite större stenar.

Visby till Ygne 20161113

Vid norra parkeringen till södra hällarna...

I sällskapet delade vi på ansvaret för planeringen och var vi ska vandra. Nu var det Henrik och Annikas tur att bestämma var vi skulle gå. Vi träffade vid den norra parkeringen till södra hällarna. Fika skulle medtas.

Vi gick längst kusten upp till Ygne, det var stigar och klättring vid detta tillfälle. Inte helt enkel terräng vid ett tillfälle men kul att utmanas i det lilla.

Tänk att det finns så många vackra små vrån som man bara upptäcker när man går i naturen. Det finns en liten strand längs denna vandring som jag inte visste fanns och vackra stigar och utsiktsplatser som jag gärna skulle göra en utflykt till igen.

Visby till Själsö 20161009

Så här började det...

Vi hade pratat under en middag om tjusningen med att vandra och vi pratade om att vi ville vandra från Niccaluokta till Abisko.Det var så det startade, det här med att vandra cirka en gång i månaden.

Brorsan hade bjudit hem oss på middag så att vi skulle kunna prata ihop oss för att förverkliga planerna. Han hade tagit fram en karta och klistrat upp på väggen för att visualisera vandringen. När vi såg längden på sträckorna från Niccaluokta till Abisko så kände vi direkt att vi behövde börja träna på det här med att vandra. Jag har absout ingen erfarenhet och kunde knappt bedöma hur det är att gå en mil, känns det långt, är det påfrestande? Ambitionen var att få med ungdomarna också när vi åker till svenska fjällen. Under middagen vände målet och tanken är nu att vi ska vandra i Jämtlandstriangeln i juli. 

Lasse och Marie fick i uppgift att arrangera den första vandringen. Vi träffades på Öster Centrum och gick längs kusten upp till Själsö där vi avslutade med kaffe och smörgås på Själsö bageri. Sträckan är fin, just här har vi promenerat mycket både när barnen var små och även nu när de är äldre så det är en uppskattad sträcka att gå.

Jag slogs av hur härligt det var att vandra i ett gäng, en möjlighet att gå helt i sina egna tankar eller att prata med någon av de fem andra som var med. Oerhört avkopplade och energidepåerna fylldes upp till brädden. Jag fick mersmak!